För att hjälpa er att hitta rätt serier i SVT:s stora öppna arkiv fortsätter jag att tipsa om och varna för (även om det så här till en början troligen blir ganska få varningar) produktionerna som finns tillgängliga att streama. Den här gången har jag bara sett två serier. Klicka på rubriken för att ta er direkt till serien på SVT:s hemsida.
Anderssons älskarinna
Anderssons älskarinna är en sex avsnitt lång TV-serie som kombinerar drama, morbid humor och ruggiga spänningselement. SVT påstår att varje avsnitt är närmare två timmar långt vilket är helt fel. En timme per avsnitt är mer korrekt. Den är skriven och regisserad av Björn Runge som två år senare skulle göra Om jag vänder mig om. Rollistan innehåller kända namn som Jakob Eklund, Ingvar Hirdwall, Gunilla Röör, Sten Ljunggren, Viveka Seldahl, Tova Magnusson-Norling och Krister Henriksson.
När spelskulden passerat 100 000-kronorsgränsen känner Andersson (Jakob Eklund) att det är dags att lämna storstaden Göteborg. Med sin nyavlivade hund i en väska reser han tillbaka till Lysehamn som han lämnade under dramatiska omständigheter för några år sedan. Lysehamn är fullt av kufiska typer och alla verkar vara beväpnade. Andersson börjar minnas saker från sin barndom som han förträngt. Hade han inte en syster som dog? Och dog egentligen hans mamma eller lever hon?
Ingvar Hirdwall. Ingvar Hirdwall! För de flesta är han nog känd som grannen i Beck. Jag har inte sett en enda Beck-film men blir sugen på att göra det för att se mer av honom. I min värld är det Kvarteret Korpen och Mannen på taket han är känd ifrån; och givetvis Om jag vänder mig om. I Anderssons älskarinna spelar han Anderssons pappa som mot betalning från kommunen ger några gamlingar tak över huvudet. Han använder dem som arbetskraft och passar på att plåga sin gamla lärare, som nu är helt i hans våld, lite extra. Till och med rottingen kommer fram. Hirdwall gör rollen fantastiskt bra. Varenda replik är dräpande och full av förakt och bitterhet och med Hirdwalls komiska tonfall skrattar jag högt hur många gånger som helst. När drastiska åsikter framförs med en sådan arrogans uppstår stor komik.
Det är svårt att sätta en stämpel på Anderssons älskarinna med alla tvära kast som serien innehåller. Slutet på andra avsnittet är kanske det mest groteska som SVT producerat. Det är ju kul, men går det inte lite väl långt? Det skriks och händer så mycket i slutet av det avsnittet att det nästan är lika omtumlande som Se7en eller Motorsågsmassakern. Om man inte är fast i serien efter den dramatiken ska man nog söka sig till en annan serie. Den blir lite utdragen och hade kunnat klippas ner till fem, eller kanske fyra, avsnitt utan att tittarna gått miste om någonting.
Det känns som att Runge varit inspirerad och velat få med lite allt möjligt i Anderssons älskarinna. Någon scen hade kunnat vara hämtad från någon av Emir Kusturicas filmer medan det andra gånger påminner om ett typiskt SVT-drama av Lars Molin. Jag tror de flesta kan hitta någonting att tycka om i Anderssons älskarinna. Nämnde jag att det finns politisk satir i den också? Lyssna efter broderns ringsignal och fundera över politiken han bedriver. Inte vidare subtilt, men väldigt träffande.
Enskilda samtal
Enskilda samtal är den tredje delen i Ingmar Bergmans trilogi som inleddes med Den goda viljan och fortsatte med Söndagsbarn. Den sistnämnda tror jag aldrig jag har sett och Den goda viljan såg jag när den sändes på tv 1991. Jag kan inte påstå att jag minns den. Därför skulle jag nog säga att den två avsnitt långa Enskilda samtal är väldigt fristående eftersom jag inte har några problem med att hänga med i berättelsen om Bergmans föräldrar regisserad av Liv Ullman.
Anna (Pernilla August) är sedan en tid otrogen mot Henrik (Samuel Fröler) och utan dåligt samvete men med stor ångest söker hon hjälp från sin konfirmationspräst (Max von Sydow). Han uppmanar henne att berätta sanningen för sin man.
Oj, vad det här var bra. Det låter inte vidare upphetsande med en serie filmade samtal. Men innehållet är så pass starkt att jag inte kan värja mig. Det började något hackigt. Dialogen är väldigt skriven och nedtecknad av en man som tillhör en helt annan generation än Pernilla August. I det första samtalet känns det inte som att hon äger orden och det är väldigt stelt och teatraliskt. När hennes irritation väcks och sedan övergår till ilska i andra samtalet hamnar orden på sin plats. August är väldigt bra på att vara arg, titta bara på den ovan nämnda Om jag vänder mig om. Första avsnittet avslutas med en lång monolog där kameran nästan oavbrutet och utan klipp vilar på Annas ansikte. Även om orden inte alltid ligger naturligt i hennes mun är hennes närvaro total. Man kan nästan se händelserna hon beskriver i hennes ansikte.
Max von Sydow är Augusts raka motsats. Han får varenda ord att låta lika naturligt som om han hittat på dem själv. Det var när han började berätta om sin hund som min skepsis för serien försvann. Även om han knappt var född när Enskilda Samtal utspelar sig har han givetvis hört äldre prata på det här sättet och vet hur han ska få dialogen att låta naturlig. Det är precist och han river ner alla eventuella murar mellan 1925 och 2013 och finns där som en bro i stället.
Man kan inte anklaga Ingmar Bergman för att vara en humorist. Men jag tycker ofta att det finns enskilda scener eller repliker i hans historier som är väldigt, om än ofrivilligt, komiska. I Enskilda samtal är det när den döende prästen äntligen ska få ta nattvarden en sista gång och kämpar för att behålla den, men misslyckas och spyr sedan upp den. För en troende kan scenen säkert framstå som traumatisk och gripande, men jag skrattade högt och såg om scenen två gånger till.
Läs första artikeln om SVT Öppet arkiv (om Seppan, En komikers uppväxt och Handbok för handlösa) här.
Vilka serier tycker du man ska se i det öppna arkivet? Diskutera här.
The post SVT Öppet arkiv 2 appeared first on Filmfenix.