Den 30 juli fyllde Christopher Nolan 50 år och jag bestämde mig att titta tillbaka på hans karriär och vad det är som gör honom så unik som regissör. Nolan är född i London 1970 till en engelsk pappa och amerikansk mamma. Hans pappa jobbade inom reklambranschen och Nolan utvecklade tidigt ett intresse för film. Men istället för att gå den traditionella vägen valde han att läsa litteraturvetenskap på University College London och jobbade istället på den industriella sidan av filmindustrin på fritiden. Sedan gjorde Nolan Following för endast 3000 pund. En film som var inspelad på helger tillsammans med hans vänner men fick stor genomslagskraft på filmfestivaler runt om i världen och ledde till Memento som sedan satte bollen i rullning.
20 år senare är Christopher Nolan en av vår tids största regissörer och en person vi vet kommer att göra filmer som båda fascinerar oss och intresserar oss. Men vad är det som gör Nolans filmer så speciella och vad är det med honom som regissör som gör honom unik idag? Låt oss börjar med hans väldigt traditionella ståndpunkt kring skapandet av film. Nolan är känd för att fortfarande använda film och undvika digitala kameror. Nolan älskar ”gamla” kameror och ser dem som mer pålitliga. Han tycker också att kvalitén på bilden blir bättre om du använder film istället för en hårddisk. Men Nolan använder också kamerorna på ett sätt som utnyttjar dem till max. Inför The Dark Knight så spelade han in alla IMAX-sekvenser med en 70mm-kamera för att få den maximala detaljrikedomen och tydligheten i bilden.
Sedan försöker Nolan spela in så mycket som möjligt på plats. Han vill utnyttja riktiga platser till ett maximum och avskyr att jobba med green screens och digitala effekter. Det gör att han bygger mycket också i studion och förlitar sig på mer praktiska effekter än digitala. Även filmer som Interstellar och Inception innehåller massor med praktiska effekter och scenbyggen istället för att förlita sig på datoranimationer. Enligt Nolan gör han detta för att skapa filmer som känns mer levande och placerade i vår verklighet.
Annars är en återkommande kritik mot Nolan som regissör att han är steril och tråkig. Att hans filmer inte innehåller några känslor. Det tycker jag är en felaktig kritik för Nolan filmer innehåller gott om känslor men han frammanar dem annorlunda än vad åskådare kanske är vad vid. Nolan väljer nämligen inte att berätta hur du skall känna. Han försöker inte tvinga på en känsla utan kameran är en passiv åskådare som står bredvid och visar oss. Samtidigt är Nolan en regissör som går nära. Istället för att stå ovanför labyrinten och titta ner på vad som händer så är vi hela tiden precis bredvid personen och följer dem vad som händer. Upplever det som dem upplever samtidigt för vi som tittare kan inte heller se den större bilden.
Det är därför i många av hans filmer vi har point-of-view shots där vi som tittare upplever exakt samma sak som personen på duken. Genom att placera kamera väldigt nära dem så upplever vi samma sak. Nolan använder inte heller olika objektiv för detta utan placerar oftast kamera extremt nära personen för att vi verkligen skall uppleva denna närhet. En annan sak Nolan arbetar mycket med är återblickar. Tydligast är Memento som hela tiden rör sig mellan ”nutid” och ”dåtid” och på ett effektivt sätt berättar historien och ger oss en större förståelse för huvudpersonen tills allting möts i filmens slut och vi förstår hans verkliga motiv.
Att använda ordet auteur är något som används alldeles för ofta om alldeles för många filmregissörer men i Nolans fall är det befogat tycker jag. I en filmvärld som blir mer och mer centrerad kring digitalt skapande och stora blockbusters som fyller duken utan substans och innehåll är Nolan en av de få regissörer som fortfarande försöker skapa intressanta filmer som påverkar tittaren och skapar en vilja att gå tillbaka och se om för att förstå. Det innebär också att hans filmer inte är för alla. Men för de som älskar film är Nolan kanske den mest viktiga regissören just nu. Hoppas vi får ytterligare 20 år av intressant film från honom.