Det första Tomb Raider är en av mina bästa spelupplevelser. Jag kommer ihåg hur jag sögs in i spelet och spenderade timmar med att försöka lösa pusslen och inte dö. När det tycker upp en T-Rex var ett av de där stunderna när jag blev genuint fick panik i ett spel för jag var så oförberedd att det skulle hända. Så när Square Enix bestämde sig för att göra en reboot blev jag glad, mer Lara Croft är alltid bättre i min bok. Och nu när den avslutande delen i trilogin kommer ut så bestämde jag mig för att spela om detta spel.
I tidigare spel har det varit banor du har spelat och du behövt lösa de olika pusslen och gåtorna för att komma vidare. Men så ser inte spelklimatet ut på 2010-talet så här får vi istället en öppen värld där vi som Lara befinner oss på mystisk ö ute i Stilla Havet. Även om det finns en handling som leder oss vidare i spelet är vi fria att i övrigt tackla det spelet erbjuder i den ordning vi önskar. Det finns gott om valfria uppdrag som att undersöka tombs eller samla vissa växter. Jag kan dock känna när jag spelar det att det aldrig är en öppen värld. Jag tar mig från ett område till nästa för att ta mig vidare i handlingen men förutom att hitta vissa saker finns det inga incitament att ta sig tillbaka till ett område man redan varit på.
Och då får man ändå ny utrustning under spelets gång som gör att man kommer åt delar av dessa områden som varit låsta tidigare. Men just detta fungerar ganska dåligt, en relativt bra spelare kan utan problem klara av spelets utmaningar och har egentligen ingen anledning att göra något valfritt om man inte är ute efter achievements eller liknande. Spelet kom ut efter Uncharted-serien och det märks hur mycket den inspirerat det nya Tomb Raider när det gäller strid. Samma känsla, att försöka ta ut så många som möjligt genom att smyga och sedan samla ammunition/vapen från fallna fiender. Och att effektivt utnyttja de skydd som finns. Inget fel med det för Tomb Raider gör det bra och lägger ännu mer fokus på att röra sig och döda tyst. Via din pilbåge kan du ta ut fienderna på ett effektivt sätt och det är oftast farligt att anfalla fiender direkt.
Lara är här inte någon erfaren äventyrare utan en ung person som vill gå i sin faders fotspår. Och karaktären är där efter. Den kaxiga, självsäkra Lara vi känner finns inte en. Här är en person som är osäker och vill oftast mer än hon klarar av. Vilket leder till ett klagomål jag har. Lara är ovanligt gnällig som huvudperson. Så mycket att det ibland störde mig hur mycket hon klagar och gnäller. Jag förstår vad man förmedlar men i ett spel som är mellan 10-15 timmar blir till slut lite för mycket. Annars gillar jag handlingen, klassisk Tomb Raider med bortglömda civilisationer, magi och artefakter. Men Crystal Dynamics har utvecklat flera Tomb Raider spel innan detta så de vet vad de gör.
Så för en ”veteran” av serien som mig, någon som har spelar serien sedan 1996 hur faller denna reboot mig i smaken? Jodå. Jag gillar detta. Hur det utvecklar spelserien men ändå behåller det som är Tomb Raider för mig. Det är inget perfekt spel och första tredjedelen är ärligt talat lite seg men sedan tar spelet ordentlig fart och det finns många minnesvärda stunder. Och slutstriden är riktigt bra gjord. Spelet är också ganska mörkt, det är väldigt ”skitiga” områden man spelar i och det är fyllt av onda ryssar och andra som är ute efter att döda alla de ser.
Även fem år senare håller Tomb Raider bra. Det är ett spel som har sin egen karaktär och inte känns som en rip-off på någon annan titeln. Utan bra utveckling av en älskad serie till ett mer modern format, på inget sätt perfekt men riktigt bra.